Slutkommentar i EFK-debatten
1 vecka sedan
söndag 12 april 2009
tisdag 7 april 2009
Jareteg i EFS-kyrkan i Alingsås
Lennart Jareteg har nyligen predikat øver viktiga teman i Alingsås. Klicka hær før att høra på hans predikningar:
http://bibelfokus.se/predikningar
http://bibelfokus.se/predikningar
torsdag 8 januari 2009
Debattartikeln i Dagen idag!
Læs gærna S-E Daniel Nilsson debattartikel i tidningen Dagen idag. Intressanta tankar kring ekumenikens begrænsningar och fallgropar...
tisdag 6 januari 2009
Lewi Pethrus - ett stort føredøme!
Tittade in på Ulf Ekmans blogg idag. Før ett par dagar sedan førfattade han 10 punkter om enhet/ekumenik. Några av hans blogglæsare har kommenterat likheten med SKR:s punkter om ekumenik...
En av de som kommenterat på Ulf Ekmans inlægg skriver føljande tænkværda ord:
Intressant perspektiv på enhet. Lewi Pethrus sa vid ett tillfälle: “fokus på enhet skapar splittring, fokus på skörd skapar enhet”. Ligger mycket sanning i det.
En av de som kommenterat på Ulf Ekmans inlægg skriver føljande tænkværda ord:
Intressant perspektiv på enhet. Lewi Pethrus sa vid ett tillfälle: “fokus på enhet skapar splittring, fokus på skörd skapar enhet”. Ligger mycket sanning i det.
måndag 22 december 2008
Åter ett intressant inlægg från Aletheia...
Kära läsare,
Jag besökte en syrisk-ortodox församling i granstaden i går kväll och lät mig charmeras av sammanhållningen i den stora skara som samlats för at höra min vän iranierns vittnesbörd om flykten från Iran och mötet med Kristus till frälsning. Några unga damers iver att lära sig kommunicera evangelium var sant rörande. Medelålders kvinnor sågs efter samlingen stå i enskild meditation inför bilder av helgon vördade inom denna tradition. Således, en egendomlig blandning av värme och attraktion, vördnad och vidskepelse. Och frågan hängde som vanligt i luften – vart för oss våra hjärtan, dessa våra hjärta som inte går att lita på?
När vi möter sådant som inte hör till det invanda, möter sådant vi inte omedelbart förstår är det så enkelt att avvisa och fördöma de företeelser som vi inte genast känner igen och som inte passar oss. Ändå har vi tillgång till en bedömningsgrund utifrån vilken de ting som hör till en annan, mot Guds rike opererande, andlighet och andevärld tydligt avslöjas. Det ingår i kristet kärleksuttryck att värna varandra från de bedrägligheter som erbjuds också i religiositetens lockande förpackningar.
Det är också bekvämt att placera folk och företeelser i fack. Man behöver inte känna sig hotad, man har ”det andra” någorlunda under kontroll – ”det är dessa katoliker och deras villfarelse”, ”det är dessa protestanter och deras intellektualism” eller ”livetsordare med deras övermod”. Man behöver inte heller känna särskilt ansvar – dessa tillhör inte vår grupp, möjligen behöver de evangeliseras eller avprogrammeras av någon specialist.
Ytterligare en punkt att nämna i sammanhanget är vår allmänmänskliga benägenhet att låt oss bli tjusade och bedragna av löften om genvägar och snabba klipp i den andliga sfären. Guds väg är ju för lång och allt för krånglig. Löften om särskild nåd på andra villkor än Guds egna förefaller för oss alla mera attraktiva och lönande. Vi låter oss bedras av det som ser ut att vara rent, hellre än att se till att vi endast tar till oss sådant som verkligen bär Guds renhet. Vi söker de enkla lösningarna hellre än enfalden i Kristus – engelskan har ett ljuvligt uttryck: ”The simplicity in Christ”. Sammanblandandet är enklare att hantera än Guds krav på inre rening och renhet. Det tanklösa sammanblandandet, mixandet av Guds rikes sätt och den andra andevärldens uttryck befriar oss från tankearbete och helgelse – för att föra oss in på självsvåldets och egenfrälsningens odugliga vägar.
Därför behöver vi granska varandras tro och vår teologiska grund för att hjälpa varandra till fullheten i Kristus.
Lars W.
Jag besökte en syrisk-ortodox församling i granstaden i går kväll och lät mig charmeras av sammanhållningen i den stora skara som samlats för at höra min vän iranierns vittnesbörd om flykten från Iran och mötet med Kristus till frälsning. Några unga damers iver att lära sig kommunicera evangelium var sant rörande. Medelålders kvinnor sågs efter samlingen stå i enskild meditation inför bilder av helgon vördade inom denna tradition. Således, en egendomlig blandning av värme och attraktion, vördnad och vidskepelse. Och frågan hängde som vanligt i luften – vart för oss våra hjärtan, dessa våra hjärta som inte går att lita på?
När vi möter sådant som inte hör till det invanda, möter sådant vi inte omedelbart förstår är det så enkelt att avvisa och fördöma de företeelser som vi inte genast känner igen och som inte passar oss. Ändå har vi tillgång till en bedömningsgrund utifrån vilken de ting som hör till en annan, mot Guds rike opererande, andlighet och andevärld tydligt avslöjas. Det ingår i kristet kärleksuttryck att värna varandra från de bedrägligheter som erbjuds också i religiositetens lockande förpackningar.
Det är också bekvämt att placera folk och företeelser i fack. Man behöver inte känna sig hotad, man har ”det andra” någorlunda under kontroll – ”det är dessa katoliker och deras villfarelse”, ”det är dessa protestanter och deras intellektualism” eller ”livetsordare med deras övermod”. Man behöver inte heller känna särskilt ansvar – dessa tillhör inte vår grupp, möjligen behöver de evangeliseras eller avprogrammeras av någon specialist.
Ytterligare en punkt att nämna i sammanhanget är vår allmänmänskliga benägenhet att låt oss bli tjusade och bedragna av löften om genvägar och snabba klipp i den andliga sfären. Guds väg är ju för lång och allt för krånglig. Löften om särskild nåd på andra villkor än Guds egna förefaller för oss alla mera attraktiva och lönande. Vi låter oss bedras av det som ser ut att vara rent, hellre än att se till att vi endast tar till oss sådant som verkligen bär Guds renhet. Vi söker de enkla lösningarna hellre än enfalden i Kristus – engelskan har ett ljuvligt uttryck: ”The simplicity in Christ”. Sammanblandandet är enklare att hantera än Guds krav på inre rening och renhet. Det tanklösa sammanblandandet, mixandet av Guds rikes sätt och den andra andevärldens uttryck befriar oss från tankearbete och helgelse – för att föra oss in på självsvåldets och egenfrälsningens odugliga vägar.
Därför behöver vi granska varandras tro och vår teologiska grund för att hjälpa varandra till fullheten i Kristus.
Lars W.
fredag 19 december 2008
Vaka & be!!
Såg en intressant kommentar på Andy Glandbergers blogg som jag væljer att återge hær:
“…vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Jesus svarade dem: “Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.” Matt 24:3-5
Bedrägeri och förförelse är det första tidstecknet som Jesus nämner på att hans ankomst är nära. Jag har predikat detta i fyra års tid nu. Många som kommer i Jesu namn och som åberopar att de är smorda (läs gärna apostolisk succession) kommer att bedra MÅNGA. Bedragen och förförd blir man inte av sådant som ser hemskt ut eller som låter fruktansvärt. Nej det blir man av sådant som attraherar och låter fint. Eva bedrogs av ormens tjusning, smicker och list, det såg så gott och fint ut. Inget är nytt.
Nu gäller det att vaka och bedja. Var och en av oss får själv göra räkenskap inför Messias en dag. Då kommer INGEN ledare att stå där och hålla oss i handen. Låt oss för allt i världen inte lita på människor. Det kan en dag visa sig vara en katastro
/ Signatur Lars E
“…vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Jesus svarade dem: “Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.” Matt 24:3-5
Bedrägeri och förförelse är det första tidstecknet som Jesus nämner på att hans ankomst är nära. Jag har predikat detta i fyra års tid nu. Många som kommer i Jesu namn och som åberopar att de är smorda (läs gärna apostolisk succession) kommer att bedra MÅNGA. Bedragen och förförd blir man inte av sådant som ser hemskt ut eller som låter fruktansvärt. Nej det blir man av sådant som attraherar och låter fint. Eva bedrogs av ormens tjusning, smicker och list, det såg så gott och fint ut. Inget är nytt.
Nu gäller det att vaka och bedja. Var och en av oss får själv göra räkenskap inför Messias en dag. Då kommer INGEN ledare att stå där och hålla oss i handen. Låt oss för allt i världen inte lita på människor. Det kan en dag visa sig vara en katastro
/ Signatur Lars E
söndag 14 december 2008
Ge akt på ordet!
Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig ar den som fortrostar på Herren.
Ords. 16:20
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
